En historia om Sveriges äldsta familjeföretag

I Sverige har det tillverkats glass sedan 1700-talet. Vi började göra glass några hundra år senare, 1961. Men vårt familjeföretag har rötter som sträcker sig mycket längre tillbaka än så. Fröet till det som idag är Bertegruppen såddes redan 1569 då nuvarande ägarnas anfäder tog över driften av Berte Qvarn i Slöinge, Halland. Resten är, som man brukar säga, historia. En historia vi tycker är värd att berätta.


På bilden här ovan: Nils Johan Stenströms barn från sina två giften sitter samlade kring bordet vid en kaffepaus 1898.
Fr. v. Anna, Georg, Lisa, Maja, Augusta, Tora, Gösta och Anders.
Fr. v. på verandan Elin och Helena (Erik sakna
s).



En kvarn och en familj

SIA Glass har ”bara” funnits sedan 1961, men i generna och i erfarenhetsbanken finns 440 år av närproducerade, högkvalitativa livsmedel. Allt började med Berte Qvarn 1569 och har fortsatt i fjorton generationer under sekler som såg Halland bli svenskt, mekaniserat och industrialiserat.

Kvalitet handlar i grund och botten om förtroende. En lång familjetradition har ju inget egenvärde om inte detta förtroende förvaltas och utvecklas på ett klokt sätt. Att investera i människors förtroende, det är vad riktigt sund livsmedelsproduktion handlar om. SIA Glass är en produkt av både arv och miljö. Arvet är generationer av mjölnare, lantbrukare, entreprenörer och samhällsbyggare. Halländska Slöinge utgör miljön: bördiga spannmålsfält, Suseåns forsar, mjölkstinna kor, de gröna kullarna runt Susedalen.

Berte Qvarns namn präntades för första gången den 11 augusti 1569 i Lunds stifts "landebog". "Landebogen", eller jordeboken som den kallades i Sverige, var en förteckning över kyrkornas, prästernas och klockarnas egendomar och inkomster. Det var Slöinge kyrka som ägde Berte Qvarn och marken däromkring.

1869 kom Nils Stenström att driva kvarnen. Kvarnen låg redan sedan 1839 på friköpt mark, men det skulle dröja ända till år 1872 innan Nils fick friköpa hemmanet från kyrkan. När detta äntligen var gjort kunde Nils fullfölja den ombyggnad av kvarnen som hans svärfar påbörjat för några år sedan.

Berte Qvarn blev en av landets modernaste kvarnar, 1887, med vattenturbiner istället för de gamla vattenhjulen. Kvarnstenarna försvann några år senare och ersattes av en automatisk valskvarn, en av Sveriges första. Efter Nils kom sonen Georg att ta över, 1895 bildades Berte Qvarn Aktiebolag. Även Georg var oerhört intresserad och driftig. Han fick erbjudande om att köpa kvarnarna i både Falkenberg och Halmstad, men nöjde sig med sitt kära Berte.

Under den tid näste son, Olof Stenström, drev kvarnen minskade antalet kvarnföretag i Sverige till åtta stycken. Berte Qvarn hör till de minsta men har lyckats hänga med trots den allt mer hårdnade konkurrensen. Anders Stenström, Berte Qvarns VD fram till 2001, hade ett gediget miljöintresse och lyckades få en nisch i mjölbranschen genom det KRAV märkta mjölet, malt av ekologiskt odlad spannmål.

Berte Qvarn är idag Sveriges äldsta familjeföretag och en av landets modernaste kvarnar. Det fyra meter höga vattenfallet i Suseåns grönskande dalgång tjänar alltjämt som kraftkälla. Berte Qvarn är en del av Bertekoncernen, liksom SIA Glass, Berte Gård och Bertebos Stiftelse. VD för Bertegruppen är Per Stenström, som tidigare också var VD för SIA Glass.




Ett glassmejeri föds

SIA Glass kom en gång till som ett sysselsättningsprojekt, för att säkra jobben i Slöinge när det lokala slakteriet lades ner. Men det skulle dröja innan glass tillverkades året runt. För att säkra jobben även under vinterhalvåret tillverkades skorpor på fabriken.

Det lokala slakteriet Isakssons hade sålts 1959 till bondekooperationen Halmstads Slakteriförening. Vid den tiden var slakteriet Slöinges största arbetsgivare. Många av slaktarna var bundna till Slöinge av familj och boende. Oron spred sig därför i bygden.

Familjen Stenström drev sedan många generationer Berte Qvarn med kvarnverksamhet samt lantbruk med mjölkproduktion. I flera generationer hade familjen också engagerat sig i såväl det politiska livet och kyrkan som Hushållningssällsksapet och naturskyddsfrågor. När arbetslösa Slöingebor bad om hjälp då arbetstillfällen vid det lokala slakteriet försvann, fick Olof Stenström, far till Per Stenström, vid tiden ansvarig för familjens bolag och politisk aktiv i kommunen, agera.

Så småningom köptes det gamla slakteriet, bolaget Slöinge industri AB bildades, som sedermera skulle döpas om till SIA Glass AB.

Men i början av 1960-talet hade glasstillverkningen alltså precis kommit igång. Ordningen var återställd i Slöinge och
lugnet härskade för ett tag. Arbetstillfällen skapades i bygden. Trollhätteglass levererade alla råvaror och tog hand om all glass som producerades, samtidigt som de bidrog med produktionsledning, recept och glasskunskap.

När Trollhätteglass två år senare såldes till det som skulle bli GB använde sig Olof Stenström av hembudsklausulen och löste in samtliga utestående aktier. Detta för att säkra jobben. Därmed hade Olof blivit glassfabrikör. Olof gav tydliga direktiv: ”Gör glass utan konstiga tillsatser och skapa många arbetstillfällen i Slöinge!” De orden är en nyckel till förståelse av SIA Glass själ och hjärta än idag.

Mycket handlade  ju om det sociala ansvar som var ett villkor för verksamheten. Arbetstillfällen skulle skapas och behållas. Men för det krävdes också att glassmejeriet sköttes på ett kreativt och utvecklande sätt. Därför blev glassen allt viktigare i takt med att företaget också växte.

Året-runt-tillverkning var på 1960-talet ett nytt grepp som kom att bli en viktig ingrediens i bygget av ett modernt glassmejeri. Det vill säga idén om att glass borde kunna njutas såväl på sommaren – som på vintern, fast då i hemmet som en del av en måltid. Dittills hade SIA Glass tillverkat såväl skorpor som marmeladkarameller för att kunna behålla personalen under vinterhalvåret. Men verksamheten kunde nu också börja växa genom egen distribution ut i landet och att man tidigt gjorde egna avtal på restaurangsidan.

Men ännu så länge gjorde SIA Glass ungefär glass som alla andra. Det var under 1970-talet som det moderna glassföretaget skulle börja ta form.



Det moderna glassföretaget

Det var under 1970-talet som SIA Glass unika idé om hur glass ska göras tog form. Men det tog sin tid att övertyga svensken att glass ska göras med färsk grädde och med vaniljstång...



I slutet av 1970-talet gjordes i princip all glass på vegetabiliskt fett. Svensken var inte van vid någon annan sorts glass. Men på SIA Glass ville man något annat. Men det krävdes mod för att satsa på gräddglass vid den tiden. Här gällde det att ta strid för en äkta råvara. Från denna pionjärtid kan man således spåra Per Stenströms devis: ”Glass ska göras av grädde – annars kan det kvitta.”

Han kände i hjärtat att ska vi sälja glass så ska den vara så god som möjligt, och nå ut med den över hela landet. Nu gjorde inte SIA Glass som alla andra längre, utan började gå sin egen väg.

SIA Glass hade under 70-talet också börjat att använda riktig vaniljstång, även den smakrika märgen. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Det kom in många reklamationer som gällde ”skräp” i glassen. De små svarta prickarna var man inte van vid! Men på SIA Glass tänkte man: ”Så ska ju glass smaka. Vi får ha tålamod och låta folk vänja sig.”

På smaksidan bejakade SIA Glass tidigt ett nytänkande. Saltlakrits var SIA Glass till exempel först i landet med att lansera, och det redan i slutet av 1970-talet. SIA Glass produktutveckling kom alltmer att präglas av experiment och en strävan att finna nya smaker och kombinationer.

Med amerikanska glassbarer som förebild var SIA Glass också först i Sverige med ett glassbarskoncept. För att glassförsäljaren skulle känna sig trygg i sin glassbar erbjöds en särskild utbildning i SIA Glass regi. Där lades också grunden för utveckling och förbättring av den skopglass som säljs i glassbarer och på restauranger. Skopglassens fana hålls alltså alltjämt högt på glassmejeriet i Slöinge, som grundstenen i glassproduktionen.

SIA Glass samarbetar med alla kedjor inom daglig­varu-, restaurang- och servicehandeln. På så sätt får man hjälp med försäljning och distribution av produkter även om företaget också har sin egen duktiga kår av säljare över hela landet. SIA Glass är i dag det enda kvarvarande svenskägda glassmejeriet med rikstäckning. En stor organisation, men kvalitetstänkandet och den lokala förankringen är fortfarande lika viktiga.

SIA Glass har det helt enkelt i generna. Arv och miljö i lilla Slöinge, Halland, Sverige. Området kring Berte Qvarn och Berte Gård. Men med smak av världens glass.